Akropolis
Akropolis murar ligger för våra fötter
när vi vandrar fram längs tidens skuggor
gamla ruiner långt hemifrån
evighetens portar öppnas för oss
Vi kliver in, tar av oss skorna
går sakta fram hand i hand
vi reser i tiden någon annanstans
där mörkret är ljust och ljuset är vi
Om hundra år
finns väl inget kvar av allt vi har idag
Din varma kind
den värmer mig när jag är nära dig
Jorden snurrar allt fortare
vi ser människor födas och dö
på vår ändlösa resa tillbaka i tiden
ingenting kan stoppa oss
vi ser svält och krig flimra förbi
en svart gestalt kommer fram till oss
han ber oss att vända
och snart är vi tillbaka
i nuet igen
Om hundra år
finns väl inget kvar av allt vi har idag
Din varma kind
den värmer mig när jag är nära dig
ME - 1994