1990

Poetica Grotesque bildades för att som en ploj göra lite rabalder på en konsert i Falun. Det var Mats Ericsson, Anders Nygårds och Andreas Rydbo som bildade gruppen. Efter bara en vecka kom de fram till att det saknades något. Ingen av medlemmarna kunde vid den tiden spela något instrument, och förutom programmerade trumkomp så fanns det ingen musik. Lars Mats tillfrågades - "vill du vara med i vår musikgrupp?" Svaret blev ja, och några veckor senare ägde den första konserten rum. Poetica Grotesque mottogs varmt (med fiol, gasmask och metallplattor), och flera spelningar ägde rum i Falun.

Framåt sommaren släpptes den första kassetten "Fragment" i bara 40 exemplar, den var helt svart, och innehöll musik inspelad på en portabandspelare med Amigamusik (noisetracker) sång och visst klaviaturspel. Fragment spelades in i en lada utanför Falun, och de tycker fortfarande att den kan lyssnas på med viss behållning. Kanske framförallt låtarna glädje och ensamhet.

Fragment följdes upp med "Monolog", som innehöll några nya låtar, men på det hela var de inte riktigt överens och de försökte snart att glömma den. Redan nu lämnade Andreas bandet - för att finna lyckan med sin gitarr i stället.

1991

Till 1991 fördes Poetica Grotesque in i divisionen ovanför, de köpte riktiga musikinstrument, bl.a sampler och litet mer apparater - det började låta som riktig musik (vad nu det är). På hösten 1991 gick de för första gången in i en studio och spelade in 8 låtar. En av dem, "Glädje", kom att släppas på en CD-samling som ett skivbolag i Emmaboda, Memento materia, gav ut: "Elementary". Skivan som såldes i 1000 exemplar bidrog till att göra namnet Poetica Grotesque litet känt i de kretsar som lyssnar på svensk independentmusik. Av de övriga 7 låtar som de spelade in gav de ut 6 på en kassett som såldes i 200 exemplar - "Demokassett".

1992

Året 1992 förflöt med ett antal nya låtar, men någon riktig spelglädje ville inte infinna sig. Vi började inse att det inte var någon riktig vits att spela 80-talspop i det begynnande 90-talet. Det var helt enkelt väldigt fel. Poetica Grotesque befann sig i en utvecklingskris, och de undvek till slut att ens nämna namnet Poetica Grotesque. Det var kanske dumt?